Med snittbetyget 3,95 lägger sig Johannes Nyholms långfilmsdebut Jätten på förstaplatsen på den svenska kritikerlistan. Jätten har svensk biopremiär i dag, fredag 14 oktober, och har tidigare haft internationella festivalframgångar, bland annat Jurypriset i San Sebastian. Filmen är inspelad i Göteborg och producerad av Maria Dahlin på Garagefilm International i samproduktion med bland andra Film Väst.
I Jätten möter vi Rikard (Christian Andrén). Rikard är autistisk och gravt missbildad och skiljdes vid födseln från sin mor. Nu, 30 år senare, är han övertygad om att få henne tillbaka om han bara vinner de Nordiska mästerskapen i boule. Rikards sköra fysik och en hårt dömande omgivning får inte stoppa honom. Till sin hjälp har han sin bäste vän och tränare Roland, tre bouleklot i skimrande guld och en 50 meter hög jätte.
Maria Brander ger Jätten betyget 5 (av 5) i Expressen:
”En rad festivaler har fattat tycke för den här udda skapelsen som nyligen mottog juryns specialpris i San Sebastian. Jag kan förstå det. För det är trots allt något särskilt med en film som mest kan liknas vid en Forrest Gump i Roy Andersson-tappning.”
Erika Hallhagen ger den 5 (av 6) i Svenska Dagbladet:
”Det här är hans första långfilm, och precis som i tidigare produktioner – hans kortfilmer och musikvideor – märker man hur mycket arbete som lagts på detaljerna.”
Maria Domellöf-Wik ger den 4 (av 5) i Göteborgs-Posten:
”Johannes Nyholms långfilmsdebut är fantastiskt bra och liknar, föga överraskande, ingenting annat. En säregen, civilisationskritisk samtidssaga skapad av en unik filmare, animatör, konstnär och dockmakare. Som vet exakt vad han vill uttrycka, och använder den ena festliga, ändå träffsäkra, metaforen efter den andra. Den som väntar sig en putslustig skrattfest lär ändå bli besviken, eftersom den bottenlösa svärtan, föraktet för den svage, den nihilistiska dekadensen och värderelativismen inklusive utplånandet av mer smala, marginella, icke-kommersiella företeelser i samhället och kulturvärlden, hela tiden finns närvarande finurligt inbyggt i berättelsen.”
Jan-Olov Andersson instämmer med en 4 (av 5) i Aftonbladet:
”Christian Andrén ger på ett imponerande sätt kött och blod åt Rikard, trots att hans ansikte till stora delar är dolt under den (suveränt skapade) mask han har på sig, för att se missbildad ut. Johan Kylén, känd från många biroller, gör vuxenkompisen med sådan värme att man önskar att alla som har det svårt i livet hade en sådan vän.”
