Projektbeskrivning

IMDB   SFI

Regi, producent, manus: Stefan Jarl
Produktionsbolag: Stefan Jarl AB
Premiär: TBA

Tredje delen i en trilogi

Bakgrund till “Innan vintern kommer/Dying days of summer”, (tidigare “Aftonland”)

”Kain var förste brottslingen.
Sedan dess har det varit krig.
Människan är ohygglig.”
Albert Camus

I en låda hittar jag en gammal badge med texten ”Stoppa kriget”, en sådan där knapp att fästa på kläderna. Hur länge har den legat där? Vilket krig avsåg den? Jag sätter den på min tröja. ”Innan vintern kommer” är en anti-krigsfilm. Sverige är idag förskonat från de levnadsvillkor under vilka många människor runt om i världen lever. Hur länge?

Filmen handlar om en familj som bor på landet med en son som har en vit häst, sonens bästa vän. En statskupp pågår sedan en tid i landet, familjen försöker leva som vanligt. En dag får man besök av några av kuppmakarna…

Det som Albert Camus skildrar i sin roman ”Pesten”, eller för den delen Imre Kertész i ”Mannen utan öde”, är inte konventionella historier utan snarare gestaltningar av ett tillstånd av en evigt föregiven tragedi, en slagsida i det mänskliga livet: människans existentiella grundackord av förlust, nederlag och ångest.

För mig går det en rak linje från Caravaggios ”David with the head of Goliath” över Goyas ”Disasters of war” till Victor Sjöströms ”Körkarlen” och Pär Lagerkvists diktsamling ”Aftonland” fram till verklighetens ”Castle Bravo”, som var amerikanernas kodnamn för den vätebomb man provsprängde över Bikini-atollen 1 mars 1954. Den var 1.200 gånger kraftigare än atombomben som fälldes över Hiroshima. Jag var då 12 år. Jag minns hur radion berättade om hur några fiskare brändes ihjäl på sin fiskebåt som var i närheten. Ingen hade varnat dem. Båten hette ”Lucky Dragon”… Sedan dess har jag varit rädd för att Kriget ska komma. Filmens första bild visar en vägspärr, som just bär namnet ”Castle Bravo”.

Ibland får jag höra att mina filmer är mörka. Jag menar att det bara är genom att utsätta sig för den dramatiska, ofta tragiska, dimensionen som vi kan lära känna oss själva och förstå vad empati och medlidande är. Eller med Henry David Thoreau: ”Något av tragedi, åtminstone ett visst ältande eller kanske en överdrift av livets tragiska sida, är nödvändigt för att ge kontrast eller relief åt bilden”.

Alla mina filmer handlar på ett eller annat sätt om barnets möte med vuxenvärlden. Barnet inför världen. Denna konflikt är ofta synlig i filmer från andra delar av världen. Alltifrån iraniern Abbas Kiarostamis ”Var är min väns hus”, till systrarna Samira och Hanna Makhmalbafs filmer till bröderna Taviani och bröderna Dardenne. Jag hade inte vågat göra min första spelfilm ”Goda människor” (1990) om jag inte sett ”Var är min väns hus”. Jag minns hur glad jag blev när ”Goda människor” blev inbjuden till en filmfestival i Iran. Man hade lagt ner mycket arbete inför visningen och låtit iranska skådespelare dubba replikerna. Tyvärr var jag själv inte där. Filmen vann ett fint pris, som jag fick hämta vid en ceremoni på Iranska Ambassaden i Stockholm, en låda med guldmynt. Jag har aldrig tagit reda på om de är äkta, för mig är de det.

”Innan vintern kommer” är tredje delen i en trilogi där ”Goda Människor” och ”Jag är din krigare” utgör del 1 och 2. Gemensamt för dem är att de alla har barn i huvudrollen, barn som skall bli vuxna, och vars gemensamma tema bäst sammanfattas av poeten och filosofen Paul Valéry: ”Människan är ett djur, instängd, utanför sin bur.”

För mer info: http://www.stefanjarl.se/filmer/