I dag invigs Tempo Dokumentärfilmsfestival i Stockholm. Sammanlagt visas fyra samproduktioner, varav två i tävlan: Silver City av Dea Saracevic och Ultras av Ragnhild Ekner. Dessutom blir det samtal kring And the King Said, What a Fantastic Machine! och hur man fångar den unga publiken samt en Work in Progress för Morgane Dziurla-Petits dokumentär The Days I Will Forget.
På plats finns Jenny Luukkonen, ansvarig för dokumentärfilm och korta format på Film i Väst.
Silver City, Dea Saracevic, Tempo Short Award
År efter att ha förlorat sin far beger sig filmskaparen på en resa genom New Mexico, där hon känner sig som kallad till staden Silver City. Här lyssnar hon till männen som bär på minnen av förlust, kärlek, och uppoffringar. Bland historier om andedjur och saknad glimtar en sorts tröst till. Ett känslomättat porträtt av en liten plats med stora berättelser om ensamhet, prövningar, och längtan efter samhörighet.
Ultras, Ragnhild Ekner, Tempo Documentary Award
Med oväntade musikval och ett pulserande ljudarbete fångar filmen kärnan i fotbollsläktarens lockelse – vare sig det är i Buenos Aires, Poznań eller London. Samma passion, synkroniserade läktarkoreografier och samma dånande människokörer. Macho och våldsbejakande men samtidigt en motrörelse mot den kapitalstarka individualismen. ”Det är en berusande kraft och en tröst,” konstaterar en av de anonyma fansen själv som delar sin berättelse i filmen. En hyllning av världens folkligaste subkultur.
Axel Danielson, en av regissörerna bakom And the King Said, What a Fantastic Machine! berättar om sitt strategiska arbete för att nå en ung publik. En del av branschprogrammet.
Där ingår även ett Work in Progress-samtal med regissören Morgane Dziurla-Petit vars dokumentärfilm The Days I Will Forget Göta Film producerar i samproduktion med Film i Väst.
Den nyktre alkoholisten Patrick drömmer om att få regissera en egen film, men är förvirrad och uppgiven efter en misslyckad inspelning på Lilla Kornö. Hans dotter Morgane erbjuder en unik lösning: en tid-loop där öborna iscensätter och upprepar den misslyckade inspelningsdagen. Fångad i att behöva återuppleva samma dag om och om igen, tvingas Patrick göra upp med sin alkoholism. Samtidigt kämpar Morgane med svårigheterna att återskapa den misslyckade dagen, medan hon brottas med sina egna förhoppningar om framtiden och den sköra relationen med sin far.
