Nu har inspelningen av kortfilmen Jörgen Hyltes svåger börjat i Göteborg och Mölndal. Bakom ligger KonstAB som producerar tillsammans med Plattform Produktion i samproduktion med Film i Väst.
Filmen utspelar sig en torsdag i maj. Som nyanställd på Västra Götalands idrottsavdelning får Jens Bejemyr en genomgång av säkerhetskoordinatorn Pierre Enholt. Senare samma dag är han och hans fru Cecilia bjudna till Bouillabaisse-middag hos Patrik och Johanna Önne. Där väntar en tombola som sätter Jens tillvaro i gungning.
Filmen är baserad på karaktärer som regissörerna Anton Hellström och Edvin Hallberg arbetat fram i sin podcast Stefan och Thomas, och är en kärleksfull hyllning till mellanchefer som alltid refererar till personer med för- och efternamn.
Huvudrollen Jens Bejemyr spelas av Rasmus Lindgren. Övriga skådespelare är: Martin McFaul som Timo Lintanen, Jenny Palén Ejstes som Cecilia Bejemyr, Fredrik Evers som Jonathan Eiverts, Peter Bäcklund som Patrik Önne och Gunilla Gyllenspetz som Johanna Önne.
KonstAB har genom året gjort ett namn för sig själva, framför allt genom sina scenföreställningar på bland annat Stadsteatern i Göteborg och Dramaten i Stockholm. De är verkligen inte älskade av alla, men har fans både hos coola unga och (coola) kulturmänniskor. Kortfilmen kommer visas som förfilm till deras egenproducerade långfilm Vernissage hos Gud i deras egenbyggda biografer i Göteborg och Stockholm. Målet är också att ha premiär på Göteborg Film Festival.
Så här kommenterar de två regissörerna sin film:
Ni har arbetat med podcasten Stefan & Thomas ett tag, och nu gör ni en kortfilm i samma universum. Vad är det med medelålders män som lockar er?
– För oss handlar Stefan och Thomas mer om att föra en aldrig sinande konversation framåt utan konflikt, än om fascinationen för medelålders män. En konversation och ett förhållningssätt till livet som aldrig bränner till – men aldrig är för tråkigt eller meningslöst för att bearbeta. I och med att vi haft podden med oss under sex år, har utvecklingen gått från att inspireras av egna erfarenheter till att diktera Stefan och Thomas egna verklighet. En verklighet som vid första anblick känns igen av många, men som på ett djupt plan fascinerar och skiljer sig från övriga bilder av mellanchefs-Sverige. I alla fall för oss.
Vad tänker ni er att publiken ska känna när man ser filmen?
– Vi hoppas att vår publik kommer känna en uppskattning och kärlek till människan. Inga livsöden är mer värda än några andra. Låt tombolan visa vägen och dra dig inte från att låta ett samtal om frånluft just vara ett samtal om frånluft.
