I dag är det svensk biopremiär för Andreas Öhmans långfilm En dag kommer allt det här bli ditt som delvis har spelats in i Alingsås. Filmen är en personlig berättelse om att komma hem, våga möta det förflutna och om att växa upp. I huvudrollerna Karin Franz Körlof, Peter Haber och Suzanne Reuter. Filmen produceras av Grand Slam Film i samproduktion med Film i Väst och distribueras av SF Studios.
En dag kommer allt det här bli ditt handlar om den framgångsrika serietecknaren Lisa och hennes syskon som samlas på föräldrarnas gård för första gången på över tio år. Föräldrarna vill att endast ett av dem ska ärva skogen, som varit i familjen i generationer. Men är någon av dem villig att flytta hem igen? En berättelse om familj och ett arv som ingen vill ha.
I rollerna ser vi Karin Franz Körlof, Peter Haber, Suzanne Reuter, Liv Mjönes, Arvin Kananian, Mattias Fransson, Emil Almén och Filip Berg.
Filmen produceras av Grand Slam Film i samproduktion med Film i Väst, Filmpool Nord, SF Studios, Breidablick och Naive, med stöd från SFI, Creative Media Europe och Nordisk Film och TV-fond. Producenter är Gila Bergqvist Ulfung, Eliza Jones och Markus Waltå.
Andreas Öhman har gjort flertalet prisbelönta kortfilmer och första långfilmen I rymden finns inga känslor nominerades i flera kategorier för Guldbaggen och shortlistades som Best Foreign Feature till Oscarsgalan 2011. Sedan dess har Andreas skrivit och regisserat en lång rad filmer, bland andra Bitchkram, Remake och senast Odödliga.
Så här skriver några filmrecensenter:
Karoline Eriksson sätter betyget 5 (av 6) i Svenska Dagbladet: ”En bit in i den här filmen börjar det poppa upp klyschor i mitt huvud. ’Äntligen!’ ’Som vi har väntat!’ Här är ju den där breda men samtidigt smarta dramakomedin som den svenska biobranschen har drömt om de senaste krisåren. Lättsmält och bubbligt men med svärta och en alldeles äkta sorg i botten. En stark ensemble med Karin Franz Körlof i ena änden och Suzanne Reuter i den andra. Man kan också säga att – äntligen – har Andreas Öhman hittat fram till den där filmen som han kanske alltid har haft i sig.”
Jan-Olov Andersson ger en 4 (av 5) i Aftonbladet: Av allt detta har Öhman faktiskt gjort en film som ändå vibrerar av liv, av humor, av gripande personporträtt och ovanligt mycket uppfinningsrikedom. Eller hur många filmer har ni sett där träd, kaffepaket eller badskum plötsligt får liv och börjar prata eller sjunga med huvudpersonen? Karin Franz Körlof är suverän i huvudrollen. Men alla är bra. Liv Mjönes och Filip Berg gör mycket av sina biroller. Och kul att se Peter Haber i något annat än den allt mer krympande Martin Beck-rollen och Suzanne Reuter i en mer dramatisk än komisk roll (det var så hon en gång slog igenom). En film som verkligen både roar och berör.”
Björn Jansson sätter betyget 3 i Sveriges Radios Kulturnytt: ”En dag kommer allt det här bli ditt innehåller både sorg och skratt, men på ett lätt och luftigt berättat sätt. Andreas Öhman har valt att göra en film som mer liknar en hemvändarfeelgood än en hemvändarblues.”
Wanda Bendjelloul sätter också en trea i Dagens Nyheter: ”Det finns en varm och tillbakalutad ton i filmen som Karin Franz Körlof förvaltar riktigt bra. Suzanne Reuter och Peter Haber är också samspelta som Lisas föräldrar. De har båda en kärvhet som landar exakt mittemellan det kärleksfulla och lite krävande. Utan att avslöja allt för mycket finns det också en underliggande sorg i berättelsen som redovisas genom tillbakablickar. Sättet som den vuxna Lisa agerar inuti sin egen barndom fungerar riktigt bra.”
Fredrik Sahlin i SVT Kulturnytt ger också en trea: ”Hemvändarfilmer är ofta förutsägbara. Inte denna. Inte minst för att Lisa är så tjurig och motsträvig. Hon mobbar folk i sina seriestrippar och sabbar idel stämningar med sina svär- och könsord. Som publik får vi så småningom en liten förklaring. Familjen har erfarit en stor tragedi som Lisa tagit på sig skulden för. Den känslan har vuxit till ett mörker inom henne. En huvudfigur måste inte vara sympatisk men man måste förstå denna för att bry sig, det bör finnas försonande drag. Hos den självömkande Lisa dröjer det länge innan vi får se en glimt av hennes inre. Men när vi väl får det, får både hon och resten av familjen nytt liv och ett större djup. Där hade man gärna stannat en stund.”
