I dag är det svensk biopremiär för Alexandra-Therese Keinings långfilm POJKARNA. En berättelse om systerskap och identitet, kärlek och förvandling. Och om att kön kanske är något vi skapar, inte något vi är. Filmen hade sin världspremiär på filmfestivalen i Toronto. Filmkritikerna ger Pojkarna betyg som spänner från allra högsta ner till en trea. Snittbetyget blir 3,33 enligt SFI.

Pojkarna handlar om när bästisarna Kim, Momo och Bella dricker saften från en märklig blomma, händer något magiskt. De förvandlas till killar och börjar utforska världen och sig själva genom det andra könet. Njutningen och friheten pojkvärlden erbjuder dem är stor och kontrasten märkbar till de kränkningar de ofta upplever i sina flickkroppar. Med sprakande fantasi skildrar filmen uppväxt, förvandling, vänskap och kärlek, och ställer frågan om kön kanske är något vi skapar, inte föds till. Efter Jessica Schiefauers Augustprisvinnande roman. Filmen är producerad av Olle Wirenhed och Helena Wirenhed på Götafilm i samproduktion med bland andra Film Väst.

Erika Hallhagen, Svenska Dagbladet, betyg 6 (av 6):
”Elden flammar ur rostiga korgar på betonggolvet. Några kids sitter på en madrass och röker på, andra dricker folköl, hånglar eller skejtar. På papperet låter det som en typisk bild av en lite farligare fest. En sådan där som bara finns på film och som lätt kan förta all trovärdighet. Men i Alexandra-Therese Keinings filmatisering av Jessica Schiefauers Pojkarna känns det inte krystat att 14-åringarna har byggt upp en egen version av Paris katakomber i en övergiven industrilokal i Göteborgstrakten. I stället lyckas regissören, som också skrivit manus, både att överföra bokens flört med det magiska till vita duken, men också göra en av de mest realistiska ungdomsskildringarna sedan Fucking Åmål.”

Björn G Stenberg, Uppsala Nya Tidning, betyg 4 (av 5):
”Alexandra-Therese Keining får oss verkligen att känna hur man med ett djupt andetag och med vännerna tätt intill börjar Golgatavandringen över skolgården, in i korridoren och i bästa fall fram till klassrummet. Oftast under svåra glåpord och stundtals rent våld. De tre ses dessutom som lite speciella även för att vara tjejer, vilket inte precis underlättar.”

Annika Gustafsson, Sydsvenska Dagbladet, betyg 3 (av 5):
”Det jag framför allt gillar i Alexandra-Therese Keinings arbete är bildmässiga referenser till sagovärlden, till exempel Bröderna Grimm eller John Bauer, då Kim flyr genom den stora skogen. Eller den bibliska associationen när Kim ligger utslagen omgiven av äpplen utanför det magiska växthuset. Flickorna smakar av den förbjudna frukten och det lilla paradiset, som växthuset representerar, rämnar. Hela filmen är på olika vis en gestaltning av den förlorade oskulden.”