Rumänske regissören och manusförfattaren Cristian Mungius drama Kall vinter (R.M.N.) var uttagen till huvudtävlan i filmfestivalen i Cannes 2022. I  dag är det svensk biopremiär. Producerad av Mobra Films Romania i samproduktion med Sean Wheelan, Filmgate Films, och Film i Väst med stöd av Eurimages. En stor del av postproduktionen har skett i Göteborg med VFX av Filmgate och grading av CAN Film.

Några dagar före jul återvänder Matthias från sitt arbete i Tyskland till sitt gamla transylvanska hemby ivrig att få träffa sin före detta älskarinna Csilla samtidigt som han ska ägna sig åt sin gamla pappa, Otto. Han vill också engagera sig mer i sin son, Rudis, utbildning, en son som han alltför länge lämnat åt sin mamma, Ana, att ta hand om. Han vill också göra sig kvitt den underliggande oro som han plågas av. När några nya arbetare anställs vid den lilla fabrik som Csilla leder, bryts friden i det lilla samhället. Många vuxna blir oroliga, frustrationer, konflikter och känslor väller fram genom den tunna hinnan av förståelse och frid. R.M.N handlar om människans djupt rotade beteende och hur det påverkas av en kraftigt förändrad verklighet, om relationer och hur vi alla förhåller oss till en oviss framtid.

Några recensioner:

Hynek Pallas sätter betyget 4 av 5 i Göteborgs-Posten: ”Efter 1990, när industrier och gruvor stängdes, fördrev städer i det forna Östblocket romer som hade levt och arbetat där. Den etniska hetsen flammar nu upp mot lankeserna. Den drar, precis lika oklart som det är i verkligheten, sina gränser mellan tyskspråkig, rumänsk och ungersk lokalbefolkning som levt där i sekler. Mungiu iscensätter skickligt teorier som används för att ursäkta främlingsrädslan, som uppfattningen att man själv behandlas illa av EU-länder i väst, och försvarstalen om att rumänerna ju likt lankeserna arbetar långt hemifrån. I ett stormöte ser man varför den bästa rumänska filmen jämförs med italiensk neorealism och Miloš Forman – humanism, humor, tragedi och samhällskritik. Mungiu visar stämningarna för vad de är: brutal rasism som inte blygs för att kalla lankeserna ohygienisk ohyra.”

Jon Asp sätter betyget 4 (av 6) i Svenska Dagbladet: ”Det är onekligen ett fängslande ’zoo’ Mungiu håller upp för världen (hans eget ordval), men i sättet han hamrar in och highlightar sina motiverade cynismer riskerar åskådaren att förevisas det stumma barnets plats i hörnet. Här är inte utrymmet stort nog, och den direkta upplevelsen av dramat blir mycket större än det filmen lämnar efter sig.”

Emma Gray Munthe sätter betyget 3 i Aftonbladet.